Lillaliten i Världen

Mina ord är tysta.
Jag får inte utlopp för någon form av kreativitet.
Word har varit stängt i månader. Bloggen vilande. Tystast.
Nu skriver jag för att jag tänkte rensa bland favoriterna i datorn och snubblade på min kära blogg.
Senast sommar.
Nu ett nytt år att välkommna.
Inte ett dugg klokare. Men några erfarenheter rikare.

På återseende?

Emotionell berg och dalbana.........

Helgen har spenderats i Norrbotten.
Kalas. Fest. Och MASSOR med mygg.
Att en mygginvasion stundar denna sommar råder inget tvivel om.

Sonen tog till sig  barnfotabarnens tankar och ville bara vara utan skor. En sådan självständig son har jag inte sett maken till....han sprang omkring. Pillade. Petade. Kastade och grävde.
Behöver jag säga HUR gärna jag faktikst vill bo i hus?

Till mina nära:


Årets första utebad

Julius beskådar sitt älskade vatten

Söndags fika

Lördags vila

Morbror och klippning

Liten hemma med sol

Picnic mys

Jag har liksom levt tillräckligt länge för att se mönster och beteenden hos mig själv.
De där avikande som gör att jag bara häpnas över varför jag ens existerar.
Men men....
Nu står jag inför personligt åtagande & i någon form av mål. Men då regredierar jag totalt och släpper ALLT.
Precis som alltid annars.
Jag kan inte ens analysera fram någon knasig anledning varför det blir så gång på gång på GÅNG!!!!!

Hur som haver.
Väldigt irriterande och det gör mig fundersam.

I övrigt skiner solen starkt. Jobbet jobbas och sonen leks.
Solen såpass starkt att jag har bränt mig!!!JAG! Jag har liksom ALDRIG bränt mig.
Jag har liksom aldrig behövt tänka tanken på att smörja in mig.
Nu var det sonens Jonior spray 40 om gällde för att genomföra dagens utelek.
Aj.

Och så har jag hunnit med sommarens första JORDGUBBS DRINKAR!!!!
nammmi nammi NAM!

När saker bara faller på plats.
Jag sitter framför datorn i soffan med en underlig känsla i magen.
Över hur var sak har sin plats. Att väntar man bara på rätt ögonblick faller sig allt naturligt.

Är det verkligen så enkelt?

Jag pratar då om sonen och timing.
Över hur enkel och underbart livet runtomkring är trots alla vardagsfighter. Alla små trötthetsmoment och vardagsrutiner.
Över hur kamplösa saker är bara man väntar ut sin sockersöta. Att pröva ibland.
Vända tillbaka vid protester. Och sedan går det bara av sig själv.
Jag pratar om blöjfrihet.
Om att sluta amma.
Om att äta rätt.
Om att somna själv.
Osv osv osv.

En dag reser jag mig upp. Pussar min son på pannan och säger god natt min kära.
Nu går mamma ut till soffan. Så kan du mysa själv med snutten.
Och denna gång kommer inga invändningar.
Bara söta små ord från sovrummet.
Och han somnar sött.
Är det inte fridfullt för en mor.
Att få förändringarna skonsamt inlindade i ett ord?

När man lider av rädsla för just dem.........

Imorgon skall jag lova ett vackert paket till honom.
För att han lär sig somna själv så bra för hans mamma hjärta !

Nytt jobb.
Och jag trivs. Som boendestödjare.
I övrigt samma sak.
Inget att skriva. Jag tystnar.
Stockholm blommar.
Serveringarna fylls.
Och jag blir ofantligt röksugen.

Öl.......öl......öl.......

Helgen har spenderats ensam då sambon åkte över rikets gränser.
Bara jag och sonen. Och inget internet.
Beroende som man är (!) får man omedelbar abstinens redan första timmen.
Com Hem strular med oss stenhårt ( vad gör man Anna!!!!) är det inte telefon så är det tv så är det internet...aghaaaa.,......2007?
Men sedan.....sedan......försvinner sakta behovet.
Jag glömmer bort förbaskade monstergame som äter min tid. Jag glömmer mail. Jag glömmer ONÖDIGT surfande.
Det enda jag riktigt saknar är MSN...MEN......Jag får saker gjorda.
JAG UMGÅS med sonen. Utan uppehåll vid datorn följt av en rastlös son och en irriterad (!) mamma.
Jag ser på tv. Jag ser på film. KÄNNER film ( ack denna underbara känsla) Pratar i telefon. Läser en bok.

Lovley.

Och plötsligt inser jag att jag skall behandla helgerna som Com Hem. Internet fria. Undrar om man vågar gå så långt att man drar ut sladden???

Fler saker som helgen erbjudit och tänkt:
*Sonen förvånar mig. Över 2 veckor sedan sonen bestämde sig för att nattblöjan var onödig. Och det går över all förvåntan trots hans ringa ålder. Tänk, bara genom att låta honom pröva, genom att säga, NU får DU bestämma...så litar han på sig själv.
*Efter irrande och letande efter byxor slår insikten till. Och det HÅRT. Att i spegeln ser jag en tjock människa. Inte bara en missnöjd jag som gnäller om för många kilon. Utan en tjock människa i en tjock människas kläder.
Den insikten är fan så tung att bära.
När man tappat sin egna identitet. Inte bara lite. Utan helt. När allt som är jag inte längre är möjligt. När den yttre fasaden göms i identitetslösa klädr utan tanke bara för att gömma det man kan så gott det går.
Fan vad jag saknar korta kjolar.
Men insikten kommer ett agerande?
* Att jag är  sönder i hjärnan. Att min stress slukat mig och att jag för första gången på länge kunde andas helt.
Tillsammans med sonen i solen var jag komplett. Om än för en kort stund.
Rosenrot here I come?

Sedan var det en hel massa andra saker jag tänkte att jag skulle skriva, Där i tanken i ett internetlöst jag.
Men de tankarna är borta. Ersatts med sömnbrist och rökig hals(?)


Over and out.

Som alla mina nära vet lider jag av beslutsångest.
Som alla mina nära vet lider jag fortfarande av flyttartankar.

Vågar jag erkänna högt?Det mitt hjäta alltid vet?

När man befinner sig i någonting som är. Men inte tillräckligt. Kära runt omkring. Men ändå med saknad.Utlämnande.Men med Kärlek. Och lättjan runt hörnet.
När man vet vad man drömmar om. Vad man i sina drömmar ser. Min närmiljö. Mitt hus. Min trädgård. Min Känsla. Men utan förnuft.
När man vet var man kom och vart man borde.När man vill ha tätt intill men med vemod över en miljöombyte som innefattar den kyla som man inte saknar. Den sommaren som är för kort.

3 Kärlekar.
3 val.
Och inget är självklart.

Jag kommer aldrig bli lycklig över ett beslut. Ett val.
Istället fastnar jag.
Lider kval.
Lever men med en längtan.
Inte fullständighet som jag efterstävar.
DET stör mig.
DET saknas mig.

Från Anna:
1980 Då jag ju nästan precis född??
1982 Bodde vi i Övertorneå. Jag minns dagis en trappa ned. Tuggummi i håret. Jag minns hemska Timmermän, lek med bröder och om en killa som kissade mig i håret i sandlådan(!!!!!!!)
1987 Nu bor vi i Boden och har precis flyttat till Torpgärdan. Jag minns skolan.Lek och hur jag älskade äppel päppel böckerna i skolan.
1990 Samma plats, nästan samma skola.Ganska lycklig tid. Bekymmerlöst bortsatt från att man börjar spana framåt i tiden. Högstadietankar och längtan efter folk som slutat 6:an året innan.
lek på skolgården. Varma händer om ryggen.
1992 Balansgång.Hormonellt och psykiskt.Detta letande.......
Ungdomens hus.Kläppen. Alkohol.Vänner. Längtan. Flyttar hemifrån men ständigt återkommande.
1997 Stockholm here I come. Varm längtande sommar. Nyfiken på vad livet har att erbjuda. Gerhard. Skolor och glädje blandat med förundran över att inte.....?
Anna-Carin & Jess är mina sambor. Vuxen mammor.
Letande. Letande. Letande.....
2000 20 år. Hipp hipp!!!Träffar Tomas. Lycka och begär. Star bar. Förvirrat men vackert.
2002 Piller & viktuppgång.Ordo spelningar. Resande. Italien i vårt hjärta!
2007 Förändring. På vägen. Någon annan än jag.Den sockersöta sonen. Nuet...framtiden bakom ögonlocket.....vem vet?

Min blogg är rätt så tråkig.
Det är för att jag inte har något liv.
Iallafall ingen fritid........

Tråkigt?

10 cm och en separation.
Just så känns det.
Sonens säng flyttas
Lilla sonen har bestämt sig för att vara en stor pojke och tackar bestämt nej till nattblöjan.
Även om Lilla sonen är för liten för sitt val, vad mer kan jag göra än att låta honom pröva sitt beslut?

Vårt lilla projekt infattar således även att våra stora säng inte längre bara är en.
Utan nu som två.

Istället en liten potta mitt i för nattliga besök.
En armlängds avstånd med aldrig förr så långt ifrån.

Sedan mitt förra inlägg om mitt vuxnare jag har jag även insett att det innebär att bara jag får en mer kompicerad tillvaro.
Och just nu eftersöker jag enkelheten i vardagen framför allt annat.
Framför persoligt utvecklande föredrar jag kortare dagis dagar för sonen.
Framför egentid med en bok till och från mitt arbete föredrar jag kortare väg för att hämta min söta.

Det handlar om att det är vad JAG vill prioritera JUST nu.
Det andra kommer sedan.Om en kort stund. Men inte nu.
Så jag ringer den Bhlösa XXXXXXX och låtsas som ingenting.
Frågar när det är dags igen.

Vi får se. Just nu känns det som ren självbevarelsedrift.
Och den gör mig lika stolt som att mitt nya arga vuxnare jag!

Over and out.

(och varför växer inte The Arks vinnarlåt såsom alla andra sämre melodifestivalbidrag?????Vann fel låt iaf?)

Nu är vi tillbaka till en normal tillvaro.
Sonen sover återigen på natten och jag likaså.
Man hinner liksom glömma HUR skönt det är när han faktiskt sover.
Att ett normal varande känns onormalt och väldigt avlägset så fort dessa hopplösa förkylningar dyker upp.
Men vad är det?
Halsont i snart 2 veckor. Är det normalt?
Jag sover med näsdukar och halstabletter under kudden.

Har jag blivit vuxen och därmed arg?
Efter en stor besvikelse och ilskna tankar ringer jag upp min chef och berättar med gråten i halsen vad jag känner och tycker.....öhhhhh...vänta nu...JAG??????
Sådant gör ju inte jag?
Eller kanske. Och tydligen.
Det där med att saker blir värre med åren kanske var en lögn.
Kanske vågar man vila på sitt eget jag TROTS det dåliga självförtroendet och man bara inser att ingen kommer ju sköta mitt liv...förutom......just JAG!

Arg.Men ändå glad.
Jag smög inte iväg.
Såsom jag ÄR. Varit.
Utan jag vågar säga. Här är jag. Jag tycker just så här.
Ta det eller gå.

Insikten förhindrar dock inte min rädsla för att bli äldre.....(???????)

I någon form den värsta sjukdoms veckan.
Sonen sjuk.
Sömnen horibel.
Sömnmonster.

Viljestarkt och underbart.
Påsk och inständ inomhus.
Familjen kinkig och krasslig.

Men vi är Lyckliga.
Jag lovar.
Bara lite sömn.

Knattetimmen i hörlurarna.
Sonen somnade själv för första gången på EVIGHETER.
Konflikt. Mamma flourtanten demostrerar.
Sonen vägrar. Och somnar istället själv.
Alltid något bra ur det onda.
Sambon steker pannkakor.
Varför sover vi inte istället???????????????????????


Glad påsk.